Besked som kom idag med posten:

Drömmar kommer och drömmar går.
Idag fick jag brev från förläggaren att hon har ångrat sig med att ge ut mina dikter av ekonomiska orsaker. Och det är jag riktigt glad för. Jag skrev på ett kontrakt jag tyckte var dåligt redan från början, i glädjeruset över att få dikterna utgivna. Jag blev besviken flera gånger och ångrade mig senast i helgen som gick.
Jag var med rätta orolig för att dikterna inte skulle få den layout som jag skulle önskat. Jag skrev bort rätten till att vara med i processen. Puh! att förläggaren var klok nog att stoppa projektet. Jag hade annars köpt in hela upplagan och bränt den, för att slippa se mina dikter bli misshandlade.
Så kan det gå. Upp som en sol, ner som en pannkaka. Tur att det är gott med pannkaka då.
Och jag har annat att glädjas åt. Mitt liv står inte och faller med en bok. Det bestämde jag mig för redan i somras, när jag anade oråd.
Nu ska jag låta beskedet landa och verkligen känna efter vad jag känner. Jag är inte oberörd. Jag var oväntat en debuterande författare ena dagen och så plötsligt ingen författare alls i nästa.
Jag hade helst av allt önskat att en fin och vacker diktbok hade blivit utgiven lagom till bokmässan och att jag hade kunnat dela glädjen med den, tillsammans med mannen som jag skrev dikterna till. Nu finns varken han eller boken kvar i mitt liv. Han kom och han gick. Drömmen om boken och bokmässan kom och gick.
Mina dikter är fortfarande viktiga för mig. Och jag kan vara poet ändå.