Dikt: En del vill bara ha nätupplagan av mig.
En del vill bara ha nätupplagan av mig.
En del får bara nätupplagan av mig.
En del vill ha mer,
andra vill ha mindre.
Mitt riktiga Jag, vem vill ha mig
och till vem vill jag ge av mig själv?
Vem vill ge av sig själv till mig
och vems riktiga Du vill jag ta emot?
Det var inte så här förr, att man kunde välja mellan
en nätupplaga av mig och en nätupplaga av dig eller
ett riktigt Jag och en nätupplaga av dig eller
ett riktigt Du och en nätupplaga av mig eller
ett riktigt Jag och ett riktigt Du.
Relationerna förändras
på ett oöverskådligt sätt.
De blir helt annorlunda.
Jag välkomnar det nya
bara för att det är nytt.
Det är detta Här och Nu som finns.
I bästa fall möts vi och får kontakt eller
I bästa fall slipper vi mötas och ha kontakt.
En del vill bara ha nätupplagan av mig.
Postat i Dagbok - 2 kommentarer »
30/7 2008 11:33
Ibland undrar jag om man själv vet vilket som är ens riktiga jag. Jag funderar faktiskt inte så väldigt mycket på det utan är ganska nöjd med livet som det är.
Kanske jag ändå saknar mitt skaparjag; jag ritade och målade mycket under min ensamhetsperiod och nu ingenting tyvärr.
Jag tycker din dikt är väldigt fin.
30/7 2008 12:22
Hej Musikanta. Tack för dina ord. Jag menade mitt kroppsliga jag, det som kan höra, se och känna, till skillnad från det elektroniska jaget, som inte behöver visa sig alls utan bara finnas där som en rad i statistiken och högst skriva en kommentar eller mejla i bästa fall eller inte alls, det nya sättet att umgås på. Den här dikten kan säkert läsas på olika sätt och det är ju bra så.
Tror du inte att lusten att skapa kommer om du har behov av det? Du spelar ju nu, det är också ett sätt att vara kreativ på.