Jobba på!
5/5 2008
Jag har bara sovit lite i natt. Kan ensamheten och tystnaden jag lever i, bli ännu större? Javisst kan den det. Det är lätt ordnat. Jag är långt borta från tro, hopp och kärlek. Ändå är det lätt att väcka ett hopp i mig. Sen blir jag lätt besviken. Saknar tröskel. Saknar tillit. Saknar vän.
Efter en långledighet med influensa är det skönt att börja jobba igen. Ordning och reda. Stabilitet. Arbetskamrater. Elever. Det finns hur mycket som helst att göra där med. Fem veckor blir det av hårt arbete och ingen vila. Det är jättebra. Det passar mig fint. Jobba, jobba, jobba. Det är mycket bättre än att gå hemma och vara ledig. Mycket bättre.
Postat i Dagbok -
5/5 2008 20:46
Jag förstår precis hur du känner dig. Jag kan efter 32 år komma ihåg hur ensam jag kände mig just på helgerna och hur skönt det var när man gick till jobbet på måndagen.
Jag var ensam med mina två barn i 6 år efter min skilsmässa. Somrarna var också långa och ensamma. Man saknade verkligen en vuxen att prata och t.o.m. gräla med ibland.
5/5 2008 20:53
En del går bara inte att gräla med, tänk att jag inte kan lära mig det!