Tillbaka till sängen.

Fasen! Snuva, feber och ont i halsen smyger sig på. Jag tar whiskey i Earl Grey-te och öser i socker. Men det är försent för att hejda förkylningen med det nu. Nu är det inget kul alls. Tja, var det det innan då? Ja, lite. Bloggvärlden ger mig mer än den verkliga världen emellanåt. I alla fall på min fritid. Jobbet hör också till mina bra platser att vara på. I fredags var jag och en av mina arbetskamrater på en trevlig lunch, som inredningsfirman som vi beställde skolmöblerna från, ordnade. Där var underhållning och god mat. Jag tog inget godis ut skålarna, för jag ville inte bli smittad av något. Men vad hjälpte det?

Jag måste tvätta. Handla. Och jag är arg. Det är xxx att inte få hjälp med kisse i sommar. Han är ju så himla gosig och fin. Jag brukar inte be om hjälp särskilt ofta. Jag är van att klara det mesta själv. Men i det här fallet är jag tvungen att få hjälp. Jag avskyr att vara beroende av andra. Jag avskyr att fråga runt och behöva vara beredd att få höra nej och trista ursäkter och vara förstående. Men nu är det inte mig det handlar om. Det är KISSE som ska ha det bra. Han kan inte komma med till Danmark. Och han ska inte vara på kattpensionat. Det är bara så.

Och så ska jag läsa danskaläxorna. Jag blev väldigt irriterad sist på danskan, då det visade sig att jag var en av de få, som hade läst det vi skulle. Och så kom inte folk tillbaka i rimlig tid efter rasten. Så brukar det inte vara. Något har hänt. Jag vet inte vad. Jag har också varit trött på att åka dit, fjärde delkursen och allt. Men baske mig, så gör jag mina läxor.
Nå, så är jag sjuk och arg. Tills jag blir frisk och gladare igen.