I huvet på en gammal fröken:

Väckarklockan ringer flera gÃ¥nger innan jag lÃ¥ngsamt fattar att mobilen inte kommer ringa och att det är dags att gÃ¥ upp klockan fem, fast den är sex. Kroppen är inte inställd pÃ¥ att gÃ¥ upp och mobilklockan gÃ¥r efter. Inte heller har jag ägnat skolan en tanke mer än att jag ska dit. Men vad ska jag göra där? Jobbar jag? Med vad? Hm… jag har med andra ord kopplat av rätt sÃ¥ bra frÃ¥n arbetet det här lovet. Nu är det hög tid att komma tillbaka pÃ¥ spÃ¥ret igen. Tillbaka till odiskad disk, kläder pÃ¥ golvet, orkar-inte-städa-dagar, tv-serier, danskan och gÃ¥ upp pÃ¥ morgonen och duscha. Och planera lektioner och arbeta varje dag hela veckan. Vardag. Och vÃ¥r.
I huvudet har jag tvÃ¥ gamla sÃ¥nger: “Spinn, spinn, spinn dotter min. I morgon kommer friarn din. Och dottern spann och tÃ¥rar rann, men aldrig kom den friarn fram…” och “Och liten Karin tjänte pÃ¥ unga kungens gÃ¥rd, hon lyste som en stjärna bland alla tärnor smÃ¥.” Vad betyder det? Att jag lärde mig sÃ¥nt när jag var liten och gick i skolan och de sÃ¥ngerna finns där än i mitt minne. Inget annat va?