Oj vilken dag!

Tur att jag inte visste vad som väntade mig idag. Då hade jag nog inte orkat gå upp ens. Det är en sak att i teorin tänka mig in i vad som ska göras. En annan sak är att sätta igång och verkligen göra det som måste göras. Nu har jag gjort det mesta av dagens nödvändiga arbeten. Jag är ledbruten och öm.
Jag har jobbat en del. Gått till tandläkaren på en akuttid. Kommit hem till två rum utan element och jag fryser som bara den nu. Fryser!!!! Jag har tvättat rent väggarna bakom elementen, spacklat, slipat och målat. Jag har gråtit och känt mig ensam. Kallt ute, kallt inne, kallt i hjärtat och kallt i sinnet.
Jag saknar ömsesidighet och närhet så himla mycket. Nej, inte från vem som helst. Bara från min drömman. Han! När släpper jag taget?