Väntar (på att fel ska bli rätt).

Lyssnar på ett klipp på facebook om Story Activist och Stories that matter. Funderar på hur det skulle kunna hänga ihop med mitt skrivande.

Jag har precis innan tänkt att historien om spisen, den kommer jag lägga till handlingarna och sedan glömma bort, så som jag gör med en del saker som blivit klara och avslutade.
Men tänk om jag skulle skriva om den istället? Och se vad den fyller för mening i mitt liv? Och kanske göra annorlunda till resten av livet? Hm…

beskrivning

Mitt liv har till stor del varit fylld av väntande. Väntan på att min pappa ska komma hem, möjligvis, minns inte. Väntan på att mina barns pappa ska komma hem och har sjungit Pappa kom hem med dem. Väntan på att någon jag älskar ska skriva. Någon ska ringa. Lönen ska komma. Skolan ska börja. Skolan ska sluta. Det ska bli sommarlov. Vinterlov. Fredag. Pensionering. Bli frisk. Bli klar med en utbildning. Bli klar med lägenhetsrenoveringen. Väntan på att allt ska bli BRA! Det mesta kan jag vänta på. Och livet går under tiden vidare och blir kortare och kortare. Det är något nytt att inse. Förut trodde jag att jag kunde vänta i all evig tid. Det tror jag inte längre. Tiden är utmätt. Jag känner det i kroppen, på ett helt annat sätt, än som en tanke.

Så här var det med spisen: Jag flyttade i december till en tvårummare i ett sextiotalshus med hiss. Allt behövde bytas i den. Helrenovering. Inget gick att behålla, allt var gammalt och trist. Också spisen. Jag beställde ny tvättmaskin, kyl/frys, diskmaskin och så en ny spis. Jättekul! Jag hoppades att det fanns trefas i huset, visste inte säkert. Nå.

beskrivning

Installationsdagen var helt galen. En fredag. Alla hantverkare skulle göra klart sitt. Jag skulle flytta in på söndagen, så det var verkligen i sista stund mycket skulle avslutas. Så kom leveransen. Putt, putt, in med allt på sina ställen av vitvaruaffärens killar. Snett och vint blev det. Nu kunde jag inte öppna fönstret i badrummet, men tvätta om jag hängde över luckan och skyddade badkarskanten från krock. Jag kunde diska i diskmaskin! Fast bänkskivan ovanför var inte fuktbehandlad än, det skulle jag göra, och slangarna var lite klämda och maskinen intryckt i ett för litet utrymme under. Bänkskivan hamnade på sniskan. Kylskåpet gick inte heller att trycka in helt mot väggen, det stod ut jämfört med skåpen runtomkring, som var helt nyinsatta. Inget var egentligen ok alltså.
Spisen var det enda som verkade ha kommit in rätt. Elektrikern gick ner till källaren för att se om det fanns trefas i elskåpen, det verkade inte så. Men spisen stod ju där när vi kom upp igen, så jag tänkte att allt var ok, jag hade ju beställt en trefas-spis. Elektrikern åkte hem utan fler avtal.

Så kom julafton. Jag hade inte använt spisen alls innan. Nu skulle jag koka julgröt. Så börjar jag märka att det inte kändes som den spis jag hade beställt. Det var FEL! Typiskt! Inte alls den jag ville ha och hade sett fram emot, till bakning och matlagning. En enkel variant av samma märke. Samma utseende. Men fel.
Efter julhelgen ringer jag affären. Jo, de ska byta den. Ok.
En man kommer med den riktiga 3-fas-spisen. Meeeen, den går ju inte att installera. Det är bara en-fas i huset. Och jag som skickade hem elektrikern…
Sen blir det invecklat att berätta alla turer. Mannen med spisen beställer en likadan, fast i enfas till mig. Jag känner mig inte nöjd. Jag går till affären och ber att få installera 3-fas och få den spis jag hade beställt.
Efter flera veckor av väntan i januari får jag en offert på trefasinstallation. 18 000 kr – OM det skulle fungera med rören. Inte säkert. Då är jag på ruta noll igen. Vad vill jag ha för spis? Går ner till affären och beställer ett annat märke, en mer spännande spis i enfas. Nu väntar jag på att den ska komma. Ingen kommer. Jag ringer. Jo, den ska komma, de ska boka tid med mig om leverans. Jag väntar på deras samtal. Jag väntar. Och väntar.
Så är mitt liv. Denna väntan.

beskrivning

Och under tiden? Jag lever mitt vardagsliv utan den ”riktiga” spisen. Vågar knappt använda den feliga spisen. Väntar på att allt ska bli rätt. Men tänk om livet aldrig blir ”rätt”?
Nej, livet spelar mig ett spratt här. Jag som trott att livet blir som JAG vill. Och så blir det som det blir. Jag förväntar mig det rätta. Och så blir det hela tiden fel.

Jag har något att lära mig här. Vet inte riktigt vad. Något om förväntningar. Istället för att ta det som det är. Vara tacksam för att jag har ett hem. En spis. En tvättmaskin, en kyl/frys, en diskmaskin. Jag är också tacksam. Jag längtar efter livet med bakning och matlagning i mitt fina kök. Att allt ska vara klart för att leva. Allt ska stå på sina rätta ställen. Ordning och reda. Bara börja leva.
Jag vet på ett helt annat sätt nu att livet tar slut, att livet är ändligt. Jag vet inte mer än så egentligen. Och att spisen ännu inte har kommit på plats.
Är det då förlorad tid? Eller är det tid att göra andra saker? Jag vet inte. Jag fortsätter att göra mina saker hemma och borta. Sorterar och gör i ordning. Står stilla, samtidigt som jag kommer vidare. Konstigt liv jag har.

beskrivning

Tillägg: Det är bara inte sant! Fast det är sant. Fel spis kom efter två veckors väntan.
Läser ett citat som tillskrivs Rumi:
The moment you accept the troubles you’ve been given,
the door opens.

Sant eller inte? Jag vet ingenting om något. Jag fortsätter att ha det som jag har det. Acceptans? Har inte något hopp om att dörrar skulle öppnas.
Livet bara är som det är.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.