Drömmar…

Måndag morgon, dags att gå upp och jobba. Veckans längsta dag. Det brukar gå bra. Och sen är det skönt att den är gjord.
Var är mina nattliga drömmar? kan jag undra. Det var längesedan jag drömde. Eller försvinner de snabbt bortom horisonten, när jag vaknar numera? Kanske sover jag för lite. Antagligen. Eller så lever jag ut mina drömmar mer nu. Jag har verkligen haft det fint med att få översätta mycket danska den sista tiden, det har ju varit en dröm för mig att göra det.
Andra drömmar finns kvar: att få korrekturläsa, att spela in mina sånger, att gå gestaltakademins utbildning till gestaltterapeut.
Och så finns drömmarna som inte blir. Saknad och längtan. De lägger sig som gamla vänner hos mig ibland, mer eller mindre synliga och uppenbara. De finns, men låter mig vara ifred mer. Kan ibland kännas som om de tröstar mig. De vill mig inget illa i alla fall.
Jag tycker om att drömma. Också om det som inte blir. Jag behöver mina drömmar. Det gör väl alla förresten.