Att vakna trött och stel en fredagsmorgon. Och kommentarer om Diktonius.
Jag vaknar inte av klockan idag. Mobilens alarm får tjuta istället. Mobilen är min reservväckare på morgonen. Jag behöver det när jag bor ensam och inte har någon annan, som kan undra varför jag ligger kvar och sover.
Kroppen är helt stel. Jag rör mig knappt något på en lång stund. Kisse lägger sig mitt framför nosen på mig. Inte ens då rör jag på mig.
Jag vaknar sakta uppifrån och ner. Huvudet snurrar igång. Ögonen letar efter information på datorn bredvid sängen. Armarna vill ha datorn och jag tar datorn och surfar runt lite, på porslinssidor och favoritbloggar. Händerna vill börja skriva. Huvud och händer ihop är som en allians. Benen vill forfarande inte röra på sig. Magen börjar knorra. Kan kroppen komma till ett samarbete snart? Värmen från datorn är också skön och huvudet vill ligga kvar i sängen och känna värmen där och slippa gå upp. Magen knorrar mera. Den har det absolut sista ordet. När magen behöver komma vidare, då lyssnar resten av kroppen obetvingligt. Benen har inget att säga till om då. Måste dra mig upp nu.
Läs nu också kommentarerna om Elmer Diktonius!!! DN skriver om honom redan dagen efter. Stig och jag var före dem!
Postat i Dagbok -
21/9 2007 20:15
Får mig att tänka på
Maskinsång av Elmer DIKTONIUS 1:
(Orlodoffa doschkoff
orlodoffa doschkoff:)
det är maskinen –
jag.
Stänger och hjul
och
nitnaglar skruvar och muttrar
drivremmar (doschkoff) –
många män har gjort mig
släggat och putsat och hamrat och filat
fin är jag fin (orlo)
skinande
sjungande
rungande
skakande
golv och tak.
(Rökning förbjudes!
Spotta ej på golvet!
Osnygghet förbjudes!
Drick ej ur karaffen!
Tillträde förbjudes!
W.C. Kontor.)
Såg du mannen som kom i går? –
han krälar i dag på kryckor,
och flickan som gnolar i dag
blir i morgon rännstensavfall,
och barnet som de avlat
är som de och blir som de –
orlodoffa doschkoff –
min mat.
(Orlodoffa doschkoff
orlo – orlo – orlo:)
Olja och olja
(ha – så jag skrattar!)
människosvett och olja
och blod
(he – så jag ryter!)
Musklerna tvinar.
(hi – så jag flinar!)
hyn färgas gul.
Nacken blir böjd
(hå – så jag suckar!)
sparken i ändan
(ho – så jag hastar!)
en åter färdig
(i väg).
21/9 2007 21:15
Ja just det! Tack så jättemycket för den.
Elmer Diktonius har jag inte hört något av på länge. Jag saknar att lyssna på min vinyl med “Jaguaren” som gruppen TEXT&MUSIK spelade in på 70-talet.
“Ur gröna blad, sticker fram rödnos. Ögon med trekantiga blickar. Morrhår, vågrörelse, klotass. Morrhår, vågrörelse, klotass. Du flyger ju mitt hjärtas jaguar… ” osv.
22/9 2007 12:51
Ett sammanträffande: Ett helt uppslag i dagens DN om Elmer Diktonius, inklusive Jaguaren.
22/9 2007 13:29
Men det var ju märkligt! Vilken sträng vi slog an då… Hoppas artikeln finns på nätet med. Annars måste jag gå ut och det vore ju… kanske bra?